Inte för att jag egentligen tror på astrologi, för det gör jag inte, men den där biten om att vi oxar älskar god mat och följdaktligen har lätt för att gå upp i vikt den stämmer tyvärr alldeles för bra. Köttbullssmörgåsar till frukost är ju bara såååå mycket godare än gröt, fast sen syns det ju på vågen också. Vanlig bantning funkar inte på mig så i mitten på 1990-talet uppfann jag en egen metod. Första gången jag provade den så gick jag ner 12 kilo på 12 veckor och framförallt; jag gick ner i vikt 84 dagar i sträck! Jag antar att det låter rätt så osannolikt och det är det i någon mening förstås också men inte desto mindre är det faktiskt helt sant. Med hjälp av lite matematiskt finlir lyckades jag peppa mig själv så att metoden visade framsteg även de dagar när jag åt lite för mycket och rörde på mig lite för lite.

Hemligheten var och är att räkna ut en snittvikt över en längre period och sedan sikta på att vartefter sänka den snittvikten. Framförallt skall man undvika att jämföra sig med föregående dag eftersom vikten helt naturligt kan skilja mer än ett kilo från dag till dag bara beroende på om man har ätit vätskebindande mat som till exempelt potatismos eller något annat. Jag har använt den här metoden flera gånger nu även om det aldrig har behövt handla om att ta bort lika många kilo som första gången. Efter jul och nyårshelgerna brukar jag använda mig av den i några veckor för att pressa bort det överskott av julfett som är svårt att undvika att dra på sig runt midjan.

Metoden fungerar så här: Jag väger mig både morgon och kväll varje dag i en vecka. Sedan lägger jag ihop de vägningarna och dividerar med 14. Därigenom får jag en snittvikt för de senaste 7 dagarna. Därefter fortsätter jag att väga mig på samma sätt varje dag. Åttonde dagens viktposter ersätter första dagens och därigenom får jag en ny snittvikt för dagarna 2-8. Nionde dagens ersätter den andra och ger en snittvikt för dagarna 3-9. Och sedan vidare på samma sätt dag för dag så länge man tycker att det behövs.

Poängen är man inte behöver chockbanta för att få resultat. Även om man bara håller igen måttligt på maten så märks det skillnad redan efter en vecka och eftersom de viktposter som skall bort och ersättas med nya är just de som är en vecka gamla så blir det en märkbar skillnad om man räknar just snittvikt. Ibland blir den visserligen väldigt liten, för att kunna se minskning dag för dag över en längre period så räknar jag ut snittvikten i gram. Ibland blir det variationer som är såpass små som runt 15 gram. Hade jag använt mig av ännu exaktare invärden så hade variationerna kunnat bli ännu mindre. Det är här det matematiska finliret kommer in. Invärdena från min våg har en exakthet räknat i jämna hektovärden, alltså med en decimal. När jag sedan räknar ut snittvikterna så räknar jag med tre decimaler. Alla mina gamla mattelärare skulle garanterat ge underkänt för ett sånt sätt att handskas med matematikens avrundningsregler men skit samma, metoden fungerar, inte minst psykologiskt. För övrigt, om någon som läser det här har invändningar, vad säger ni då om det nuvarande svenska betygssystemet där G, VG och MVG vid ansökning till högre utbildning ersätts med heltalen 10, 15 och 20 innan ett betygsgenomsnitt med två decimaler räknas fram och avgör vem eller vilka som kommer in på våra svenska universitet och högskolor.

Tabellen nedan är tagen från vintern 2000 när den här undersidan först tillverkades. Tyvärr hade jag då inte kvar några anteckningar från den där första gången när jag lyckades gå ner 84 dagar i sträck men även den gången blev rätt lyckad numerärt med 39 dagar i rad innan jag medvetet tyckte att det räckte och började med köttbullssmörgåsar till frukost igen.

Tabellens kolumner skall läsas så här:

   1. Datum.
   2. Vikt på morgonen.
   3. Vikt på kvällen.
   4. Sammanlagd vikt de senaste 14 vägningarna.
   5. Genomsnittsvikt de senaste 7 dagarna.
   6. Ökning eller minskning räknat i gram.
   7. Antal dagar i följd med viktminskning.