Redan på de gamla grekernas tid så filosoferades det om arbete. Eftersom arbete i sig tog bort viktig tid från filosoferandet så delades dessa två verksamheter upp mellan torgdemokrater som skötte filosoferandet och slavar som skötte arbetet. Denna form av uppdelning är i vår tid mer känd som outsourcing. De management-teorier som formulerades av filosoferna ristades in på lerkrukor som även användes för förvaring av vin, vilket menligt inverkade på deras studenters förmåga att tillägna sig samhällsreproducerande kvalifikationer och kompetenser. Följaktligen gick det åt skogen för det grekiska imperiet vars befolkning numera huvudsakligen försörjer sig som strandraggare och fetaostproducenter.

Det moderna arbetet uppfanns av amerikanen Mark Nadén och tysken Karl Marx. Den förstnämnde hade en lärjunge som hette Taylor som uppfann det löpande bandet samt kapital-ackumulation. Den senare hade en gnatig kärring och massor av skrikiga ungar och uppfann därför Marxismen, vilket i korthet gick ut på att han ville vara med och bestämma på jobbet som motvikt till den självförvållade humankapital-ackumulation som hade försatt honom i minoritet därhemma. Taylorismen fick störst genomslag i Nordamerika eftersom man hade så gott om tidigare oformad arbetsmiljö där. Marxismen fick störst genomslag i Ryssland eftersom kvinnorna där har namn som Svett-lana och då hjälper inte ens vodka karlarna att stå ut där hemma.

På den moderna arbetsmarknaden efterfrågas kompetens. Sådan delas vidare upp i social kompetens och specialkompetens. Att vara socialt kompetent betyder att man inte förstår sig på datorer eller motorer och därför får hålla tillgodo med lågbetalda slitjobb inom vården eller handeln eller som CSN-student inom det statliga kompetenslyftet. Specialkompetens betyder att man själv kan skruva ihop sin dator och koppla upp den mot internet utan hjälp av grannens åttaåring. Specialkompetenta människor känns också igen på att de omedelbart börjar oroa sig för sina privata pensionsfonder när amerikanska flygplan landar fel på Manhattan eller ryska turister felparkerar sina stridsvagnar i Tjetjenien. De drabbas då av stress och utbrändhetssyndrom som berättigar till förtidspension om den personliga bruttoinkomsten per månad överstiger det statliga basbeloppet.

Den vokabulär som används för att beskriva den moderna svenska arbetsmarknaden bestäms huvudsakligen av lömska arbetsgivare som bedriver ideologisk-normativ betingning av anställda, akademiskt utbildade bindestrecks-sociologiska forskare med formuleringar så långt från det vardagliga språket att de är oanvändbara i vardaglig verksamhet på s.k arbetsplatser, samt opartiska statliga sysselsättningsutredningar med underhands-uppgiften att omdisponera statsbudgetanslag i riktning mot det egna uppdragsgivande departementet.

Löntagare som under de senaste fyra åren inte på egen hand har lyckats förhandla till sig högre lön och utvidgat ansvarsområde kallas för okvalificerade och anses lida av inlärd hjälplöshet. Vem som skall anses som ansvarig för utlärning av den inlärda hjälplösheten är dock oklart och frågan bollas därför omkring enligt ole-dole-doff-metoden inom en krets bestående av regeringen, oppositionen, skolvärlden, arbetsförmedlingen och Stig-Björn Ljunggren. Ett specialfall av inlärd hjälplöshet är partiledare vars sifo-siffror visar en vikande trend. Dessa kan då komma att betraktas som inlärt hjälplösa redan efter cirka två år och blir då omplacerade till förtidspension på landshövdingepost eller som ambassadörer. Landshövdingarna i Skåne, Borlänge och Norrland ansvarar dock för u-landshjälp till arbetsmarknaden i sina respektive länder. Underlåtenhet att uppfylla infödingarnas förväntningar på detta område kan leda till s.k dala- eller norrlandsuppror eftersom den inlärda hjälplösheten anses vara speciellt stor i dessa regioner och därför lätt massorganiseras av handlingskraftiga män som Törnman eller Engelbrekt. Handlingskraftiga kvinnor deltager dock sällan i sådana manifestationer (observera förledet "man" i detta ord) eftersom de är alltför inlärt hjälplöst upptagna med så kallat dubbelarbete i hemmet. Mot denna orättvisa kämpar främst stockholmsfeminister och Gudrun Schyman som alla tycker att det är en mänsklig rättighet att hinna svepa en vinare och sedan pinka på golvet bakom yuccapalmerna på Café Opera.

Arbetsmiljö är en form av omgivning dit folk går eftersom de får betalt för det. Om de överhuvudtaget inte skulle kunna tänka sig att någonsin gå dit på sin obetalda fritid så kallas det för dålig arbetsmiljö. Exempel på sådana är kassalinjen på McDonalds, bäckenförrådet på olika sjukhus samt kulturredaktionerna på samtliga svenska dagstidningar som har en sådan. Om en arbetsmiljö är lite halvtaskig så blir den åtgärdad på order från facket. Om den är väldigt dålig så får den dispens att fortsätta som vanligt eftersom det annars finns risk för att japanska och amerikanska turister köper upp hela klabbet och flyttar det till Asien eller Latinamerika. Asien är ett slags arbetsmarknadsmässig antikutställning dit svenska ungdomar åker på tågluff istället för att prata med sina morföräldrar om hur det var förr. De populäraste antikutställningsområdena finns i Indien, Korea, Vietnam och Disneyland. Om arbetsmiljön är sådan att de anställda mot förmodan ofta vill gå dit på sin fritid eller jobbar frivillig övertid så kallas den för meningsfull. Om detta endast gäller någon enstaka person i en större arbetsstyrka så kallas denne för arbetsnarkoman. Arbetsnarkomaner har till skillnad från vanliga narkomaner inte förstått hur det ideologiskt-normativa svenska skattesystemet fungerar.

Arbetsmarknaden är den plats där man har sin försörjnings-identitet. Denna består till cirka femtio procent av formella kvalifikationer som intyg, betyg och referenser samt till ungefär hälften av kompetens, vilket utöver det som redan utretts ovan består av förmågan att ungefärligen utföra det som står i befattningsbeskrivningen, tåla ett rejält alkoholintag på personalfesten samt att vid umgänge med arbetskamrater av det motsatta könet komma ihåg att det inte är jobbet utan partnern därhemma som man är gift med. Vissa arbetssociologiska forskare menar därför att arbete är den främsta formen för sekundärsocialisation. Denna numera helt felaktiga uppfattning innebär när man stöter på den i text att författarna i fråga är så himla gamla att de härrör från tiden före MTV, Internet, aerobics, innebandyföreningar och de intellektuella debatt-teveprogram som går under benämningen dokusåpor.

Arbetsmarknad i akademisk mening tycks dock först och främst vara ett begrepp som likt ett svart hål drar till sig bindestrecks-sociologiska förklaringsformer av de mest skilda slag. Liksom med snöflingor så går det inte att hitta två som är helt lika även om en allmänt identifierbar memoryspels-terminologisk yttre språklig form existerar. Förmodligen finns det lika många uppfattningar om vad arbetsmarknad är som det finns aktörer på den. Detta är dock positivt eftersom det innebär att i en eventuell framtid med helautomatiserad varuproduktions-framställning så kommer vi alla att vara kvalificerade för anställningar som utredare och dylikt om vi bara kan göra oss av med den inkompetenta ovanan att skriva så att det går att förstå vad som menas.