10. Passagerarsäten: En teknisk apartheidkonstruktion för manligt bibehållande av bilens styrning, vilken i ett jämnställt förhållande och samhälle naturligtvis skall utövas gemensamt.

9. Baksäten: Är storleksmässigt anpassade för att rymma de, av den statistiska centralbyrån påbjudna, 2-3 barnen per familj. Visserligen mer subtilt än den kinesiska reproduktionspolitikens tvångsåtgärder men ändå en daglig påminnelse om den patriarkala svenska ultrahögerns kärnfamiljenormativa värderingar.

8. Dragkrokar: Stenhårda ollonstatyetter som män kan hänga upp hela familjebohaget och dito lyckan på.

7. Bilbälten: Något som män bara helt enkelt sätter på så fort som möjligt och utan vidare eftertanke.

6. Stötdämpare: Har tillkommit för att manliga förare fortast möjligt skall kunna dra över kvinnligt kurviga skogsvägar när sådana breder ut sig framför dem.

5. Signalhorn: Har uppfunnits för att bilkörande män skall kunna tuta och markera revir när de passerar socialt förtryckta kvinnor som valt att istället förflytta sig till fots. Vid normal, sund och säker kvinnlig bilkörning behövs inga signalhorn.

4. Backspeglar: Är avsiktligt byggda för små för att kunna användas till sminkning under pågående färd, en patriarkal inskränkning och bestraffning av kvinnors överlägsna simultanförmåga.

3. Tankning: Utförs genom en våldtäktsimitationsritual där en fallossymbolisk sprutmekanism intryckes i bilens livmoderöppning.

2. Kofångare: Inte nog med att de manliga könsmaktsstrukturerna leder till ett blodbadsliknande nedmejande av barn och kvinnor på gator, torg och övergångsställen, den allra främsta delen på dessa pistongdrivna, manliga slaktmaskiner har dessutom begåvats namnmässigt med detta underförstådda antifeministiska invektiv.

1. Rattmuff: Håller under kalla vinterdagar den manlige förarens händer varma och proaktivt förberedda för avancerat tafsande på nödställda lifterskor på väg till kvinnohuset.